Slutförvaret kan bli dyrare än branschen beräknat

Notan för slutförvaret av kärnavfall landar på 19 miljarder kronor enligt kärnkraftsindustrin. Men det kan bli dyrare än så, varnar tillsynsmyndigheten Riksgälden, som vill se högre garantier från bolagen.

I dag väntas besked från regeringen om hur det blir med slutförvaret av använt kärnbränsle. Frågan har varit aktuell i över 35 år, och meningarna om säkerheten i den föreslagna metoden går isär. Men det är inte bara själva metoden som ifrågasätts. Kostnaderna för att bygga kan också dra iväg, enligt Riksgälden.

Det är kärnkraftsindustrin som ska bekosta slutförvaret, i alla fall tills dess avfallet är i marken och förvaret förslutits för 100 000 år framåt. För detta har pengar satts av i en särskild fond, Kärnavfallsfonden. Efter förslutningen går ansvaret över på regeringen och skattebetalarna, förklarar Peter Stoltz, enhetschef för kärnavfallsfinansiering på Riksgälden.

– Kärnavfallsfonden är en statlig myndighet som ansvarar för förvaltningen av de pengar som sätts av. Vi är tillsynsmyndighet och granskar underlagen från kärnkraftsindustrin, säger han.

Syftet med fonden är att hålla kärnkraftskostnaderna borta från skattebetalarna, så att branschen själv står för hela notan. Fonden startades från början då kärnkraften togs i bruk i Sverige på 70-talet.

– Många andra länder har inte fonderat pengar alls. Det är en av förklaringarna till att vi kommit så långt med slutförvarsfrågan i Sverige, säger Anna Porelius, kommunikationschef på Svensk kärnbränslehantering, SKB.

Nu finns cirka 80 miljarder kronor i fonden. 54 miljarder kronor som samlats in tidigare har redan använts för bland annat forskning. Men all el som kärnkraftverken producerar ger nya pengar in i fonden.

Hängslen och livrem

Fast det är inte bara pengarna som finns i själva fonden som ska skydda skattebetalarna, förklarar Peter Stoltz. Det finns också ett slags ”försäkring”, som innebär att kärnkraftsbolagen måste ställa höga garantier för de avgifter som avser framtida inbetalningar och som ännu inte betalats in. Dessutom måste eventuella kostnadsökningar garanteras.

– Det är som en slags hängslen och livrem, säger Peter Stoltz.

Just nu finns två garantier, som oftast är en moderbolagsborgen från kärnkraftsägarna. En är idag på 15 miljarder kronor, men den föreslås höjas till 40 miljarder. Den andra föreslås ligga kvar på cirka 20 miljarder kronor. Riksgälden vill ha högre säkerheter, berättar han.

– Vi gör noggranna analyser av risken med borgen. Vi har möjlighet att ställa villkor för borgen, och vi har utnyttjat det, säger Peter Stoltz.

Kalkylerna revideras

Pengarna i fonden, plus garantierna om fonden inte räcker till, ska täcka kostnaderna för att både bygga själva slutförvaret i Forsmark och den inkapslingsenhet som planeras i Oskarshamn, och dessutom till förvaret av låg- och medelaktivt avfall i Forsmark, samt till båttransporter och hantering av kärnbränslet innan det kommer ned i marken. Förutom detta ska också kostnaden för nedmontering och rivning av alla kärnkraftverk täckas.

Det är kärnkraftsindustrin, genom SKB, som gör kostnadsberäkningarna. För att säkra att kalkylerna håller så görs de om vart tredje år.

– Vi räknar med kostnader på 19 miljarder kronor för de anläggningar som ska byggas under 10 till 15 år framöver, säger Anna Porelius.

19 miljarder kronor – kanske kan man undra om de pengarna räcker till flera så stora byggen. Det är ju inte direkt ovanligt med jättebyggprojekt som drar iväg.

– Vi känner stor trygghet med finansieringen bakom kärnavfallsprogrammet. Men kostnadsberäkningarna är från 2019, och vi håller på med nya beräkningar nu eftersom de uppdateras vart tredje år. Men oavsett hur mycket pengar som finns i fonden så är det kärnkraftsindustrin som står för kostnaderna, säger hon.

Riksgälden, som granskar beräkningarna, har dock inte samma uppfattning.

– Vi har varit kritiska i ganska många år. Vi har lämnat ett förslag till regeringen i fjol, det är den som beslutar, säger Peter Stoltz.

Räcker de 19 miljarderna?

– Det är för själva byggandet. Till detta kommer också nedmontering och rivning, så totalt handlar det om mer än 100 miljarder kronor.

– Det är en av anledningarna till att vi vill höja garantierna från 15 till 40 miljarder kronor. Kalkylerna revideras hela tiden. Men saker blir dyrare, och listan över stora infrastrukturprojekt som blivit dyrare är lång, säger Peter Stoltz.

Relaterade artiklar

Back to top button